Första men INTE sista gången jag kokar Aroniasylt..

Det var inte igår, ledsen för det. Men så är det ibland, att man känner för att fokusera på andra saker. Senaste tiden har jag exempelvis lagt min energi på att plocka bär och koka sylt, lagt om kosten (måste börja inse att jag faktiskt inte tål gluten), bakat med kokosmjöl, fixat och trixat i sommarstugan samt stängt den för i år, jobbat på ett nytt ställe, funderat och filosoferat över livet (vilket jag iof alltid gör). Och så har jag beslutat att ta upp mitt stora intresse –andlighet, igen. Känner ett starkt behov av det och jag ser fram emot leta rätt på likasinnade i den här stan.

Men nu vill jag berätta om ett bär som jag tycker har fått alldeles för lite uppmärksamhet tidigare, åtminstone av mig. Aronia kallas det vackra rödsvarta bäret med tjockt skal som är lättplockat och sprängfyllt med antioxidanter. Hur har jag kunnat missa det? Får tacka min bärtokiga mormor för att hon drog med mig till kyrkogården där vi kunde nalla med oss dem goda bären. Jag har själv gått ur svenska kyrkan med gud älskar ju alla så jag tror att ”han” bara gladde sig över att vi tog hand om dem gudomliga bären.

När jag kom hem kokade jag sylt av dem med en vanlijstång i och kryddade med ingefära och kardemumma. Smarrigt att äta tillsammans med turkisk yoghurt och valnötter. Nyttig och god efterrätt.

Aronia – är inte det ett vackert namn på ett bär?

Annonser