Det är ett faktum, man kommer alltid att vara lik sina föräldrar, på gott och ont. Vill man ta reda på hur man själv funkar så umgås man med sina paranteser (föräldrar), sen fortsätter man med det som är bra och förbättrar sånt som är mindre bra. Är det inte det som kallas utveckling? Det tror i alla fall jag.

Annonser